Innan- och utanförskap i en digital värld

Digitala nomader och samhällslösa

Ju mer tillvaron blir beroende av internet och digitala verktyg, desto viktigare blir det att alla har tillgång till nätet. Digitalt innanförskap innebär allt från att inkluderas i den demokratiska processen till att kunna ta del av sjukvård, utbildning och samhällsbeslut. Ni kan ju tänka er problematiken med ökat digitalt utanförskap. Risken är växande segregering mellan en digital elit och människor som står utanför informationssamhället. Digitalt innanförskap är centralt för utvecklingen och något vi verkligen måste ta hänsyn till för att inte öka eller bredda klyftorna i samhället.

 

Tänk er tio, tjugo eller femtio år in i framtiden. Alla former av kommunikation med stat, kommun, landsting och näringsliv sker genom nätet och via digitala verktyg och tjänster. Ett chip i handen, precis mellan tummen och pekfingret, används för att betala på bussen, tåget och i affären. Chipet används dessutom som identifikationshandling och släpper in dig på gymmet eller kanske till och med i klassrummet och på skolområdet. Man röstar digitalt, bokar läkartider digitalt och har sessioner med läkaren och bankmannen via VR-head set. Fysisk valuta eller betalkort existerar inte längre – valuta är ettor och nollor och plånboken sitter mellan tummen och pekfingret. Banktransaktioner gör du på ett virtuellt bankkontor med tillgång till bankens virtuella AI-support tjugofyra timmar om dygnet. Sci-Fi? Inte alls. Redan nu arbetar Londons Naturhistoriska Museum på att du ska kunna besöka utställningarna i VR från din egen soffa. I USA används VR på läkarutbildningar och till och med i terapisyfte. Dessutom finns det redan banker som låter sina kunder interagera med sina privatkonto i VR-miljö. Chipet i handen då? Du behöver inte åka längre än till Stockholm för att hitta svenska Biohax som framställer så kallade biochipimplantat. Och SJ laborerar redan med att låta ett chip i handen ersätta tågbiljetten.

 

Människor utan tillgång till kommunikationsverktygen skulle vara fullständigt handikappade i ett samhälle som är byggt på digital interaktion. Inte bara handikappade utan blinda, döva och stumma – förvisade till informationssamhällets ytterkanter. Digitalt nödställda är en ny typ av hemlös, en ny typ av utstött helt utan möjlighet att ta del av samhällskollektivet och välfärdssamhället; en samhällslös.

 

Innanförskap betyder tillgång till sjukvård, transaktioner, bankväsende, kollektivtrafik, utbildning och demokratin i sig själv. Ett inkluderande samhälle  är inte bara en skyldighet, det är en rättighet. I takt med den digitala utvecklingens framfart är det ett sånt samhälle vi måste ansträngs oss för att bygga. Alla måste ha tillgång till förutsättningen att behandlas som människor.

 

Daniel Nüüd, Sociala Medier & Content, Öresundskraft

 

Dela och ge oss bra energi!