Litium och kobolt – elbilens skelett i garderoben

Ett minst sagt laddat ämne

Elbilsbatterier är minst sagt ett laddat ämne. Barnarbete, allmänt dåliga arbetsförhållande i gruvorna och negativ miljöpåverkan är frågor som definierar debatten om litium och kobolt. Är elbilar bra? ”Ja!” ropar vissa. Andra trycker till med ett rungande ”NEJ!” och hänvisar till missförhållande och miljöförstöring vid utbrytningen av grundmetallerna. Vad gäller egentligen? Är elbatterierna miljöbovar och slavhandlare eller klimathjältar? Som vanligt är verkligheten något mer nyanserad än bara ja eller nej. 

 

Produktionen av litium och kobolt förknippas med dåliga arbetsförhållande och miljöförstöring

 

Ja. Utvinningen av kobolt och litium är tyvärr förknippad med både miljöförstöring och ibland också direkt anskrämliga arbetsförhållande. I Kongo, som står för 64% av världens koboltproduktion, har det rapporterats om barnarbete och slavhandel.

 

Miljöförstöringen då? Gruvmaskiner nyttjar ofta fossila bränsle i utbrytningsprocessen som skapar koldioxidutsläpp. Dessutom behövs stora mängder vatten för att man ska kunna bryta litium. Det innebär att lokalt grundvatten både kan ta slut och eventuellt också förorenas i processen. Skarp kritik har framförallt riktats mot litiumbrytningen som sker i Salar De Uyuni i södra Bolivia där det redan finns väldigt lite vatten i marken. Litiumet som används till världens elbilsbatterier bryts framförallt i Australien, Kina och Sydamerika.

 

Utvinningen av litium och kobolt är på olika håll i världen en ohållbar verklighet med ett högt pris för både människor och miljö. Som konsument har du dock möjligheten att ta bättre och mer hållbara beslut i valet av elbil. Då kan det vara bra att veta att Tesla och BMW tillhör de hållbarare märkena på elbilsmarknaden i dagsläget.

 

Det går inte att utvinna litium eller kobolt på ett hållbart sätt

 

Jo. Det pågår hela tiden ett arbete med att hitta litium- och koboltgruvor i Europa med syftet att minska importbehovet från andra delar av världen där miljöpolicys och arbetsförhållande är oacceptabla. Man vet till exempel att det finns både litium och kobolt i Sverige och Finland. Dessutom har man hittat enorma litiumfyndigheter i Tyskland. Gruvdriften i Europa, och kanske framförallt i Norden, har ju som bekant höga hållbarhets- och miljökrav. Ökad utvinning av kobolt och litium från europeisk adress skulle minska länders importbehov från Kina, Sydamerika och Kongo vilket i sin tur skulle motivera ett ökat hållbarhetstänk i gruvdriften världen över. Ett sätt är alltså för elbilsbranschen att investera och placera gruvdriften i länder med högre miljö- och hållbarhetskrav.

 

Ett annat sätt stavas innovation och teknisk utveckling. Rent tekniskt existerar metoder för att utvinna litium på ett miljömässigt sätt. Men metoderna är dyra och så länge priset på litium är lågt använder företagen billigare, äldre och mindre hållbara maskiner. Forskare arbetar hela tiden på förbättrade batteritekniska lösningar som varken kräver litium eller kobolt för att fungera. Likaså forskas det på möjligheter att återvinna litium som kan återanvändas i nya batterier. Ett exempel är forskarna vid Chalmers som har utvecklat en metod för att återvinna hela 95 procent av det litium som ingår i ett batteri.

 

 

Litium finns bara i begränsad mängd i världen och kan ta slut

 

Nej. Absolut är det så att Chile, Argentina och Australien idag står för drygt 95 procent av världens litiumproduktion. Den största kända tillgången finns i saltöknen Salar De Uyuni i Bolivia. Däremot finns det även litium i våra svenska urberg och i uttorkade saltsjöar. I finska Kaustby planerar man bygga Europas största litiumgruva. Idag har litiumgruvor hittats över hela världen och i en rapport skriver Deusche Bank att de kända tillgångarna av litium är tillräckliga för att täcka behovet i 600 år. Med kobolten är det en annan femma. I alla fall i Europa. Enligt en rapport från EU-Kommissionen (2018) räknar man med att efterfrågan på kobolt kommer att överstiga tillgången inom EU redan 2020.

 

 

Sammanfattningsvis kan man alltså konstatera att utvinningen av litium och kobolt i dagsläget har sina utmaningar både när det gäller miljö och mänskliga rättigheter. Dock är tekniken här för att stanna vare sig vi vill eller inte. 2012 fanns det totalt 1217 laddbara motorfordon på våra svenska vägar. Q4 2018 låg samma siffra på 66 798 stycken. Globalt då? Enligt Internationella Energirådet förväntas försäljningen av elbilar öka med 24 procent varje år de kommande tolv åren. Är deras prognos korrekt betyder det att 127 miljoner elbilar kommer att rulla världen över år 2030. Med det finns både för- och nackdelar just nu. Under sin livstid är eldrivna motorfordon helt klar bättre för miljön jämfört med diesel- och bensindrivna bilar. Samtidigt blir fabrikerna hela tiden hållbarare i produktionen och minskar kontinuerligt sina miljöavtryck. Bovarna i dramat är litium och kobolt. Vad som behövs är striktare hållbarhetspolicys och lagkrav på import- och handelsbestämmelser samt ökade investeringar som medför innovation och teknisk utveckling i gruvdriften. I framtiden behöver kanske inte ens batterierna litium eller kobolt för att fungera. Men vägen dit styrs av tillgång och efterfrågan och ett investeringsintresse som göder utveckling och innovation. Går det att utvinna litium och kobolt på ett hållbart sätt – ja. Görs det idag i stor skala – nej. Blir vi bättre – JA!

 

Är elbilen ett hot mot mänskliga rättigheter eller en viktig pusselbit på vägen mot ett hållbarare samhälle? Just nu, både och. Går det att utvinna litium och kobolt på ett hållbart sätt – ja. Görs det idag i stor skala – nej. Blir vi bättre – JA!

Dela och ge oss bra energi!